Det hela är egentligen otroligt enkelt, såväl teorin som tillvägagångsättet bygger på lyktmarulkens jaktmetod. En fisk kan klara av det. Men ändå bankar hjärtat lite fortare, lite hårdare innanför skjortbröstet medan jag klär mig.
Det första steget handlar om att välja kläder. Diskret är nyckelordet. Man ska smälta in, gå ton i ton med bakgrunden, slipas av så att det inte finns någonting att lägga märke till, ingenting att minnas. Förutom själva betet, illysiet.
Jag vet inte hur många gånger jag sett det på film. Småfisk som närmar sig den droppformade, svagt lysande änden på stjälken. Det pirrar lite i magen för man vet att snart kommer det. Väntan. Väntan. PANG! Och så är lillfisken borta och hela bildrutan fylld av en enorm mun.
Marulk är en kort samling av tre noveller, den sjunde delen i serien #Dahlrotnovellerna.
Berättelserna präglas av en mycket detaljnära vardagssurrealism och ett poetiskt utforskande av både språkets och verklighetens ytterkanter.
