1880-talets Västerbotten. Klara Höglander är hemmadotter på länsmansgården. Hennes bror har just gift sig. Det är Klara kvar. Hon vet sin plikt, men vill något eget.
Vid midsommardansen skvallrar brodern för mamma och berättar att Klara varit ensam i storstugan med soldaten Lars från Kräkånger. Mamman blir orolig. Men Klara är förälskad och dessutom gravid, föräldrarna plötsligt bara myndighet och uteslutande. Klara hålls hemma, göms undan och föder till slut i lönn ett barn som dör, och måste gömmas undan.
Trots föräldrarnas motstånd lyckas hon och Lars träffas igen. Men olyckan står för dörren.
Anita Salomonsson har med den här berättelsen återigen hittat ett verkligt fall och omvandlat det till fiktion. Berättelsen levandegör och ger människorna röst i en gripande roman som är ett stycke sann kvinnohistoria.
