«Att gå utan behå fick mig att känna mig vansinnigt sexig. Mina bröstvårtor — små, rosa och fräcka — levde. De smekte mot blusen — min blus smekte dem — som en mjuk hand av en älskare som alltid var där och alltid älskade dem. Och som av ett neurologiskt underverk verkade det som om jag också kände en mjuk smekning mellan benen, som en elektrisk stöt som cirkulerade runt mina blygdläppar, mina kärleksläppar, som jag brukar säga. Jag började verkligen tycka om att gå utan behå. Även på jobbet. Jag hade olika typer av blusar och toppar för att känna hur jag reagerade på olika tyger. Jag började gå naken hemma, mer och mer. Undersökte mig själv, gillade mig själv. Jag började skippa trosorna när jag gick till jobbet. Jag hade korta kjolar och genomskinliga blusar… Men en dag fick min chef nog och bad mig komma in på hans kontor… Vad kommer att hända nu?
Läs också Truckertid og Flyvere.»
