I Kroatien var Capin en dekorerad krigshjälte.
Tillbaka i den svenska vardagen efter avslutad krigstjänstgöring besit-
ter han kunskaper som få inom strategi, taktik och vapen-
hantering. Det finns dock ett bekymmer med det.
Dessa färdigheter efterfrågas inte när Capin som civil skall skapa
sig ett liv i Sverige med ett normalt jobb.
Här skall han in i det svenska systemet och gå datakurs.
Krocken mellan kultur och situation blir enorm.
Det finns inget ”program” för personer som Capin. Det ställer till det rejält.
Han blir frustrerad. Han vill bara göra sitt dagsverke.
Han vill tjäna sitt levebröd.
Hur löser du det när ingen lyssnar på dig?
Hur hanterar du din situation när en terapeut som träffat dig säger;
”...dra den om Rödluvan och Vargen också...”.
Hemkomsten från Balkankrigets sorger och vemod äter upp Capin.
Den psykiska ohälsan blir mer och mer bestående.
Ingen hjälp finns att få från de s.k. samhällsbärarna; stat och kommun.
Mörkret börjar sakta falla över Capins tankeverksamhet.
Hans CV och bakgrund gör honom till en superstar inom krigsföring,
men hans färdigheter behövs inte i alls i det civila förutom i vissa kretsar – de kriminella...
