Michel de Montaigne (1533–1592) är essaykonstens fader och en av jagets största utforskare. När han drog sig tillbaka från sin tjänst vid domstolen i Bordeaux påbörjade han sina essaysamling, som till slut kom att bestå av 107 stycken. I denna första del finns bland annat det berömda bidraget »Om kannibaler« men också tänkvärda texter som »Att filosofera är att lära sig dö«, »Om barnuppfostran«, »Varför vi gråter och skrattar åt samma sak« samt »Om böner«.
Michel de Montaigne föddes 1533. Han fick en för tiden modern uppfostran och kom att tjänstgöra vid domstolen i Bordeaux. Han lämnade sin befattning 1570, »led på slavtjänst vid domstol och i offentliga ämbeten«, drog sig tillbaka till sitt bibliotek och började föra bok över sin själ och dess märkliga krumsprång, ett vid den tiden nytt projekt. Skrivandet varvades med resor, förhandlingsuppdrag i religionskrigens Frankrike och en tjänst som borgmästare i Bordeaux. Resultat av författarverksamheten blev Essayer.
Den första upplagan utkom 1580 och han fortsatte att skriva och revidera till sin död. Redan under sin livstid blev han en känd och uppmärksammad författare och i dag är han en levande klassiker, ständigt utgiven på nytt.
1986–1992 utkom Jan Stolpes första översättning av Montaignes verk. Denna utgåva består av en ny, förbättrad version av de tre böckerna, baserad på nya franska upplagor och utökad med upplysande kommentarer.
I denna första del om 57 essayer finns bland annat det berömda bidraget »Om kannibaler« men också tänkvärda essayer som »Att filosofera är att lära sig dö«, »Om barnuppfostran«, »Varför vi gråter och skrattar åt samma sak« samt »Om böner«.