En gång var de oskiljaktiga, de tre pojkarna från bruket. Bengt, Hasse och Nalle. Den förste, Bengt Grön, hamnade inte bara på kommandobryggan till medievärldens mäktigaste ägarfamilj, utan också i styrelserummet hos försäkringsbolaget Thule. Den andre blev såväl aktad forskare som egensinnig företagsledare i bioteknikbranschen. Och den tredje lade sig till med efternamnet Rosenstake och hann bli socialdemokratisk minister innan han tog språnget in i Hugo Malmsten-sfären, där hans sinne för gränsöverskridande fräckhet fick fritt spelrum.
De tre förblir vänner i många år. Men det finns det som är viktigare än vänskap. Makt, till exempel. Och pengar. Och så sex — det mest effektiva vapnet av alla när man vill ta ifrån någon allt.
Fint folk utspelar sig i maktens finrum. En miljö förvillande lik det vi läser om i tidningarna, befolkad av människor vi nästan är säkra på att vi stött på förr. Till slut börjar man undra: Vad är dikt och vad är verklighet?
Med andra ord — politisk satir av bästa märke.
