Stefan Zweig var en av modernismens stora humanister. Med en skarp penna och ett aldrig sinande förråd av humor och empati skildrar han ett historiskt Europa. Och det var egenskaper som var viktiga i början av andra världskriget. Detta är hans sista bok, memoarer som han skrev mellan 1939–41 på ett hotellrum i Brasilien. Det är ett flöde av minnen, anekdoter och historiska händelser som avlöser varandra både humoristiskt och allvarligt. Det är ett dokument om en tidsepok då fascismen långsamt växte fram överallt i Europa, men också en skildring av hur människans själ växer i svåra situationer och hur en enskild individ kan vara större än sitt eget sammanhang…
Stefan Zweig (1881 — 1942) var en Österrikisk författare, dramatiker och journalist. Han växte upp i Wien i ett välmående judiskt hem, studerade filosofi och litteraturhistoria och blev som ung författare del av avantgardet. Under 20— och 30-talet var han en av Europas ledande författare.
