Den finlandssvenska poeten Edith Södergran (1892–1923) drabbades i tonåren av lungtuberkolos, vilket inverkade på hennes diktning. Den kretsar mycket kring döden men också livet. Hennes poesi hittar ständigt nya läsare i nya generationer. Här samlas verken Dikter (1916), Septemberlyran (1918), Rosenaltaret (1919), Brokiga iakttagelser (1919), Framtidens skugga (1920), Tankar om naturen (1922) och Landet som icke är (1923).
