När vi gör något gott för någon annan är det då alltid för den personens skull? Eller är det kanske i grund och botten en självisk handling?
Vera menar väl när hon bjuder hem den ensamma mannen Bengt på middag. Hon är en äldre dam; en som bryr sig om andra och som framförallt vill visa sina väninnor i bibelgruppen att alla kan bidra genom att visa omtanke om en medmänniska – särskilt i juletid. Bengt ser middagen som en invit och börjar genast drömma om en framtid tillsammans med Vera. Något hon inte alls hade räknat med.
